Swedish Society of Gene and Cell Therapy

  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size
Home Announcements Positional statements Allvarlig biverkning hos en patient med könsbunden immundefekt behandlad med genterapi inom ramen för ett franskt kliniskt behandlingsprojekt

Allvarlig biverkning hos en patient med könsbunden immundefekt behandlad med genterapi inom ramen för ett franskt kliniskt behandlingsprojekt

E-mail Print PDF

2002-10-27

Allvarlig biverkning hos en patient med könsbunden immundefekt behandlad med genterapi inom ramen för ett franskt kliniskt behandlingsprojekt

En patient med den livshotande sjukdomen könsbunden kombinerad immundefektsjukdom har utvecklat en leukemiliknande sjukdom efter genterapi. Patienten behandlades inom ramen för ett franskt genterapiprojekt vid Hôpital Necker Enfants Malades i Paris, Frankrike, under ledning av dr Alain Fischer. Gruppen har behandlat ytterligre tio patienter och i inget av dessa fall har tecken på utveckling till leukemiliknande sjukdom kunnat spåras enligt gruppens rapport vid European Society of Gene Therapy Annual Meeting 13-16 oktober 2002.

Läkemedelsverket har nu beslutat att omedelbart avbryta tre tidigare godkända studier i Sverige där en liknande vektor (retroviral) för genöverföring används. Två av studierna har ännu ej påbörjats och den tredje studien har avslutats för flera år sedan. Svensk förening för genterapi stöder Läkemedelsverkets beslut om ett avbrytande tills mer information om eventuellt samband mellan genterapin och utveckling av den leukemiliknande sjukdomen erhållits.

Inom ramen för den tidigare i Sverige genomförda studien har sex cancer (multipelt myelom, medianöverlevnad 3–4 år) patienter i samband med s.k. autolog stamcellstransplantation erhållit en gen där den retrovirala vektorn (bäraren) varit av liknande slag som i den franska studien. Uppföljningstiderna för dessa patienter är nu upp till mer än sex år och i inget fall har tecken på utveckling av leukemisjukdom påvisats. Den svenska studien har varit av helt annan karaktär än den franska. Patienterna har haft en allvarlig cancersjukdom och målsättningen har varit att undersöka orsaken till återfall efter transplantation med egna stamceller. Fyra patienter har avlidit, tre i sin grundsjukdom och en i transplantationsrelaterade komplikationer. Nya patienter har ej inkluderats i denna studie under de senaste åren.

Könsbunden svår kombinerad immunbristdefekt är en ärftlig sjukdom. Den upptäcks vanligen snart efter födseln. Utan behandling avlider barnen vanligen under de första levnadsåren. Sjukdomen kan botas med benmärgstransplantation om en lämplig donator finns. De barn som behandlats i den franska studien har ej haft donatorer som ansetts tillräckligt väl immunologiskt lämpade för patienterna. Eftersom patienterna med sjukdomen saknade en lämplig donator godkändes det franska protokollet för mer än tre år sedan. Tio av de elva behandlade barnen botades så vitt man kunde bedöma från sjukdomen. De har inte haft fler infektioner än normala barn och en normalisering har skett av de celler som är nyckelceller för att upprätthålla ett normalt immunförsvar. Resultatet anses utgöra ett av de stora genombrotten inom medicinen och definitivt det största inom genterapiforskningen.

Den nu inträffade biverkan är allvarlig, men slutsatser kan inte omedelbart dras angående risker med retroviral genterapi. En omfattande utredning pågår nu i Frankrike och flera andra länder som bättre skall klargöra sambandet mellan genterapin och utvecklingen av den leukemiliknande sjukdomen. Det är angeläget att påpeka att ingen av de övriga patienterna i den kliniska undersökningen har visat tecken på leukemiliknande sjukdom. Det är också angeläget att påpeka att patienterna sannolikt ej hade haft någon chans att överleva om genterapin ej utförts. Det är också möjligt att risken med retroviral vektoranvändning kan vara större hos en grupp barn med immundefekt än hos äldre patienter som erhåller retroviral genterapi av annant skäl.

Inom genterapi, liksom inom annan behandlingsforskning, måste risken för biverkningar ställas i relation till risken för patienten om ingen annan behandling finns till buds. Det är därför angeläget att Läkemedelsverket tillsammans med forskarna inom området följer utvecklingen av den franska utredningen och harmoniserar sitt regelverk med övriga europeiska länder och USA. i Tyskland och Italien har liksom i Sverige patientinklusion avbutits i alla studier som använder retrovirala vektorer. I USA och Frankrike har man tillsvidare endast avbrutit studier med retrovirala vektorer vid liknande sjukdomar, medan man i Storbritannien ej avbrutit studier med retrovirala vektorer över huvud taget. Det kan därför framkomma skäl som enligt SFGT kan ge anledning för Läkemedelsverket att åter godkänna vissa studier där retrovirala vektorer användes.

Gösta Gahrton
Ordförande i Svensk förening för genterapi (SFGT)

Last Updated on Monday, 06 September 2010 13:10